Tankspridd
Så fort man slutar tänka så flyger tiden iväg och här står vi "redo" för vårat andra rutinultraljud på lite mindre än ett år med den andra gradiviteten. Jag vågar inte släppa tankarna som är i mitt huvud! Tiden kommer åter igen flyga iväg då och det kommer vara morgon och vi kommer vara där. Misstolka mig inte. Jag vill se pyret, jag vill höra att pyret mår bra, jag vill åka in. Men djupt innom mig så ryggar jag kraftigt tillbaka. Allting kommer att bli så mycket mer verkligt.
Har tankar om att dom inte kommer hitta något hjärtljud på h*n i magen. Om jag redan har förberätt mig på det värsta så kanske det inte kommer kännas lika fruktansvärt i fall det skulle vara dagens sanning. Men det förändrar nog ingenting oavsett hur jag tänker. Skulle det inträffa så skulle jag gå under.
Och om nu allting skulle se bra ut vad är det då som säger att allting faktiskt kommer att gå bra? Jag har redan misst min förstfödde son och det var i slutet av gradiviteten. Vid den tiden det är ju då man boar färdigt och bara väntar ut tiden. Allting är ju självklart då! Man bävrar mer för hur förlossningen ska gå till och hur ont det kommer att göra. Inte att man kanske kommer stå utan sitt barn, det är overkligt! Sånt tänker man ju inte på. För sånt exsisterar inte.
Igentligen skulle jag vilja slippa dessa tankar. Men dom är ju en del av mig och jag förväntar mig inte så mycket av mig själv, sätter ingen press. Likadant gör jag för Viktor. Försöker luska lite då och då i hans tankegång. Men vill han inte dela dom så behöver han ej det. Alltså ingen press på honom heller. Ingen av oss vågar riktigt tänka för mycket in i framtiden. Drar oss fort tillbaka i våran verklighet och tänker logiskt. Mördrömmar kan faktiskt inträffa. Det har vi ju själva varit med om.
Nu vart säkert texten väldigt osammanhängade. Men det skiter jag i. Mina tankar som jag behöver ventilera av mig med. Dom är många. Mycket fler än vad jag skriver om. Går inte att skriva ner precis allt. Hoppas ni begriper lite av vad jag delar med mig utav i alla fall.
Lycka till! <3
Hej Mica! Hoppas du mår bra. Förstår att du är orolig inför imorgon. Mina tankar kommer finnas hos er imorgon. Om det är nått, så finns jag där för dig, så är det bara att slänga iväg ett mail till mig. Kramar till er.
Den där oron kommer aldrig att släppa men jag förstår att er oro såklart är värre än många andras. Det är normalt att känna oro som förälder, det är vårat jobb <3
Jag hade en jätterädsla under min förlossning för att hjärtljuden skulle gå ner eller upp för mycket och bad uttryckligen om att få ha ctg dosorna på magen hela tiden eftersom det lugnade mig men likförbannat så envisades dom jävla barnmorskorna med att bara lyssna nån gång i timman och tog sen bort dom. Stå på dig om dina önskemål när det är dags, det är superviktigt att du/ni får det så gott som ni vill ha det!
Det kommer gå bra imorgon, vet inte vilken tid ni ska vara där så jag kommer hålla tummarna hela dagen :)
Håller tummarna för er med. Kan aldrig förstå eran sorg och rädsla men kan någonstans ändå känna igen mig av det du skriver. Jag är själv livrädd inför RUL samtidigt som man längtar.
Stort lycka till!
Vet inte om det är bara för mig, men din header, den syns inte :/
