Har ju varit väldigt hispig kan man väl säga den senaste veckan och två veckor bakåt. Min mens kom aldrig igång och jag tyckte själv att den började bli väldigt sen. Fick ont i ryggen/huvudet, mådde illa och var mer hungrig än vanligt. Jag var nästan säker på att jag var gravid igen ( ! ) men ändå inte. Jag och Viktor gjorde ett test tillslut efter mycket velande från min sida. Både till besvikelse och lättnad så vart det negativt.

Vi vill ha ett syskon till Nicholaj och för oss så har vi ingen tidspress. Om det nu blir om två månader eller upp till ett halvår, det spelar oss ingen roll. Vi vill inte planera! Vi tänker mer att blir det så blir det. Blir lika välkommnat ändå. För rädslan kommer vi aldrig att komma ifrån, den är oundviklig. Man måste möta den igen..

För övrigt så vill jag medela att jag fungerar. Dagen efter testet så satte lingonveckan igång.