Som jag redan sa igår så var Viktor och jag förbi minneslundet. Vi hade med oss en blombuket och ljus. Själv var det första gången då jag var där, hade aldrig sett innan hur det såg ut. Men det var verkligen jätte fint! Påminner om en liten oas.

Jag var stark hela vägen tills vi var påväg till bilen igen. Kändes som att energin bara sögs ut ur mig. Benen vart som spagetti och jag kunde kanppt andas. Det är i dessa stunder man verkligen undrar om man orkar mer? Och är tacksam att man inte går igenom detta helt själv!