Dagen då Tindra kom till värden

DATUM: 2012-07-11 KATEGORI: FÖRLOSSNINGSBERÄTTELSE
Om vi ska ta det nu lite från början så var Viktor och jag nere på spec. mödravården nere i södertälje tisdagen den 19e juni för slutbedömning om när igångsättningen skulle ske. Efter mycket prat och bollande fram och tillbaka så kom vi överrens om att på torsdag, den 21a, var det bästa datumet för oss. Vi kunde ha blivit igångsätta redan samma dag. Men med tanke på att en igångsättning oftast kan dra ut på tiden så fick det bli den 21a. Vissa datum ska man lämna orörda! Och skulle aldrig kunna se mig själv föda barn på Nicholajs 1års dag.

Efter det lyckade besöket där nere så får vi åka hem med en kallelse i handen till förlossningen. Ni kan ju tänka er vad vi bara pratade om påvägen hem den gången. Bara 48 timmar kvar..

Tidigt på torsdags morgonen var man redan uppe med tuppen. Hade knappt kunnat sova nånting den natten. Tankarna var överallt. Inte nervös bara förväntansfull och full av iver i kroppen. Ringer in till förlossningen vid klockan 07.45. på morgonen och talar om vem jag är och om vi kunde komma in redan nu. Fick ringa upp igen efter 10min, dom hade rätt så mycket på förlossningen. Trodde nästan att vi skulle få börja åka in på kvällen. Börjar bli lite smått besviken. Men till en förvåning så fick vi komma in redan NU om vi ville? Viktor och jag som sitter helt förberädda och med redan all packning i bilen, klart att vi började åka på engång. Hann knappt uppfatta nått innan vi var utanför lägenheten.

Bilen började rulla exakt från garaget vid 08.00. - nu var vi verkligen påväg! Ett snabbstopp gjorde vi vid 7-eleven för att köpa frukost och lite dricka till färden.

När vi väl kommer fram och står inne på förlossningsavdelningen så får vi vänta en liten stund innan vi får komma till vårat rum. Som jag nämde innan så hade dom väldigt mycket att göra denna dagen, det vart 8 barn födda och då är vi inräknade. Blir inskrivna klockan 09.40.  och blir hänvisade till rum "H" där inne blir ctgn påkopplad. Runt 10.50. får vi snabbt byta rum eftersom det är ett annat par som verkligen behöver vårat. Så jag och Viktor får vänta inne i det första undersökningsrummet i cirka 10 minuter medans dom gör iordning vårat nya rum ( rum "B" ). Dom sätter också en PVK på mig och tar koagulationsstatus.

Klockan 11.20. blir jag undersökt vaginalt. Jag är då öppen 1,5-3 cm och har en mjuk cervix. Deras beslut blir att sätta en bard ( ballongdilatation ) på mig. För att sedan ta hål på hinnorna när barden har ramlat ut. Slipper en medecinsk igångsättning.

Vid 11.25. kommer barnmorskan in som ska utföra ballongdilatationen på mig in. Viktor håller mig i handen under "ingreppet" då jag upplevde det som väldigt traumatiskt och smärtsamt förra gången jag fick göra det. Det gick rätt så smärtfritt och mycket bättre än vad jag hade föreställt mig denna gången.

Runt 12.25. går jag iväg och kissar. Vågar knappt eftersom jag upplever att det blir som ett tryck nedåt. Plums! Så ramlade barden ut, går in till rummet igen och har barden med mig. Berättar ivrigt för Viktor och trycker på larmet för att berätta. Klockan 12.35. kommer en barnmorska in och får min uppdate. Försvinner igen för att hämta hon som satte barden på mig. Klockan 12.40. tar dom hål på hinnorna, klart fostervatten avgår och jag är nu öppen 5 cm. Dom sätter samtidigt en skalp CTG på Tindras huvud och kopplar upp mig igen.

Värkarna blir nu snabbt starkare och tätare..

Ber om att få testa lustgasen vid 13.19. och den var underbar ( inte för att glömma, roolig! ). Kunde slappna av lite grann och började flumma omkring i rummet. Hade faktiskt det rätt så roligt. Är ganska så säker på att Viktor var underhållen i alla fall. Finns rätt så många roliga kort på kameran, är det verkligen jag på dom bilderna?

Klockan 13.30. kommer barnmorskorna in och berättar att dom byter skift och vi får hälsa på den nya barnmorskan som tar över våran förlossning.
 

Lite innan klockan tre så börjar jag be om epidural. Kan inte hitta någon bekväm ställning och har nu provat att vara utan EDAn så länge som det går. Barnmorskan kommer in och undersöker mig vid prick 15.00. Är fortfarande öppen 5cm och sipprar klart fostervatten. Vi börjar tro att detta kan ta lite längre tid än vad vi trodde från första början. Hon "beställer" epidural åt mig. Nu måste vi bara vänta in narkosläkaren som ska lägga den på mig.

Klockan 15.30. kommer narkosläkaren in och jag får den efterlängtade epiduralen. Så skönt när smärtan i ryggen är som bortblåst. Vilken energi man fick av de. Kunde hålla på hela natten om det nu skulle hända - kände jag. Direkt efter han hade lagt EDAn på mig så kopplades CTGn på. Efter en timme kommer dom in och kopplar bort CTGn och skickar i väg mig och Viktor till matsalen. Jag är inte alls hungrig men dom "proppar" mig med att jag måste få i mig lite energi om jag ska orka med hela förlossningen. Tillslut så känner jag mig övertalad och vi börjar röra oss mot matsalen där vi möts av en massa nyfödda med deras stolta föräldrar. Om inte det peppade mig ännu mer så vet inte jag. Kunde man längta mer?

Under själva middagen så börjar jag känna ett litet smått tryck nedåt så när väl har slängt i oss vår middag så bestämmer vi oss för att gå på en promenad fram och tillbaka i korridoren. Har i bakhuvudet att det kanske kan få bebisen att hamna lite längre ned i förlossningskanalen. Och bara efter en vända så känner jag att trycket blir starkare. Alltså så fungerar det med att promenera så jag drar med mig en motvillig Viktor på tre vändor till sen var det dags för lite vila hade jag tänkt.

Ligger inne i rummet i inte mer än 5 minuter innan jag akut måste ringa på alarmet. Trycket har blivit riktigt ihärdigt och otroligt obehagligt. En barnmorska kommer in och tittar till mig. Kommer ihåg att jag ber om mer epidural eller lustgas. Vilket hon inte kunde ge mig så jag får andas in vanligt syre i masken i stället. Hon går ut för att hämta en till i personalen.

Det dröjer inte lång tid innan jag panikartat trycker på alarmkanppen igen. Blir då undersökt och är öppen 9-10cm men jag får inte börja krysta än, det är en pytte liten kant kvar. Medans jag ligger och kvider och försöker hålla tillbaka krystningarna så gott som jag bara kan så förbereder sköterskan sig. Kallar på en till barnmorska och lägger en varm handduk i den nedre regionen på mig. Precis innan hon skulle undersöka mig igen för att se om jag var mogen nog för att börja krysta så stoppar hon sig själv och säger att hon inte behöver undersöka mig. Det syntes så väl på hela mitt kroppsspråk att det faktiskt var dags.
 

Klockan 17.40. får jag äntligen börja krysta och tio minuter senare klockan 17.50. föds det en liten Tindra på 3380g och 50cm lång. Hon skriker på engång ( vilken lycka! ) och hon läggs nästan direkt på mitt bröst. Viktor klipper navelsträngen och tittar på livetsträd. Dom kollar ifall jag har brustit någonting, vilket jag inte har gjort. Viktor får hålla Tindra medans dom undersöker mig då jag upplever att det gör jätte ont. Men i själva verket är det min "chock" som har kommit då. Det är därför jag gråter. När brickan kommer in känns allting normalt och bra igen.

Vid halv nio så får vi komma till vårat föräldrarum på BB avdelningen. Herregud vad stolt man var när man kom bärandes på det lilla knytet genom korridorerna. Vi kunde inte stirra oss mätta ( och det kan vi fortfarande inte göra ) på vår fina flicka. Så snäll och lugn.
 

På lördagen den 23e runt klockan halv nio på kvällen fick vi äntligen åka hem efter att vi hade tagit PKU-testet. Att vi får åka hem som en hel familj denna gången känns otroligt underbart men ändå lite konstigt. Får vi verkligen ta hem henne också? En sån mäktig känsla!


Kommentarer
Postat av: Jessica

Gud va underbart! Jag får rysningar i hela kroppen. Jag förlorade min lille Wilmer under förlossningen i december och är nu gravid igen och är beräknad den 9 november. Jag har funderat mycket på om jag vill bli igångsatt denna gång, och efter att ha läst din berättelse känns det mer som att det är det jag vill.
Har följt din blogg sen lille Wilmer dog. Det har hjälpt mej mycket. /Jessica

Svar: Jag beklagar verkligen till förlusten av din son Wilmer. :(Är glad om jag har varit till någon form av hjälp för dig. Jag upplevde att det var riktigt skönt och avslappnande för själen med en igångsättning. Men vi visste också om från början av gradiviteten att det skulle bli en igångsättning, då jag absolut inte får gå övertiden med en gradivitet. Prata med din BM råder jag dig till. :)

Lycka till med den lilla i magen / mica
Mica J.Ericson

2012-07-11 @ 21:20:59
Postat av: Debbie- Mamma till 2 Prinsar ♥

Skönt att allt gick bra! Vill bara tipsa dig om en sak, ser att du har Nowalex/focus skötväska och bilstolen så antar att du har vagnen med? Jag har nämligen samma:) Dock så har de den senaste tiden blivit indragna pga av bristande säkerhet. På denna länken kan du läsa om det http://www.konsumentverket.se/Nyheter/Varningar/Varningar-2011/Barnvagnen-Nowalex-Comfort-aterkallas-fran-konsumenter/ Vi har köpt vårt från annaaxel men de vill inte återkalla vagnarna än så vi behöver bli fler som trycker på dom lite. :)

Svar: Jo det är rätt gissat. Vi vet om att dom har kallat tillbaka just den vagnen pga fabriktionsfel. Men våran har klarat sig, alla som är fabriksgjorda efter den 31 maj 2011 eller vad det nu var? Det är dom som det är fel på, våran klarade sig precis :)
Mica J.Ericson

2012-07-13 @ 08:33:01
URL: http://deborapersson.bloggplatsen.se/
Postat av: Ami

Vag är pku för någonting?
Grattis så jätte mycket till sötaste bebisflickan <3

Svar: Tack så mycket. <3PKU är ett test som alla nyfödda bebisar får göra. Det är ett blodprov kan man kortfattat säga.
Mica J.Ericson

2012-07-13 @ 21:15:41
URL: http://Http://DearDagbok.devote.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Mica heter jag & är en tjej på 22år Bosatt i nynäshamn med sambon Viktor

Sommarn år 2011 fick vi tillsammans vårat mirakel Nicholaj som föddes den 20 juni klockan 10.32. på morgonen Jag hade drabbats av moderkaksavlossning på vägen in till BB & det tog också våran sons liv ifrån oss Vi både sörjer & kämpar dagligen vidare med våra liv

Vändpunkten och ljuset i våra liv anlände till oss den 21 juni 2012 Våran älskade prins hade blivit storebror till en liten prinsessa vid namn Tindra
bloglovin