Kanske det låter hemskt att säga men jag börjar få lite smått panik över min kropp. Jag hinner liksom inte med i svängarna längre. Vissa dagar vill man bara dra täcket över huvudet och inte visa sig alls speciellt när man inte har några kläder kvar som man känner sig fin i. Medans andra dagar så är man ganska så stolt över hur man ser ut, man bär ju på det bästa i värden och kunde inte bry sig mindre om att man ser ut som en översvullen michelingubbe i sina kläder.

Men när dom där neggo dagarna kommer så är det faktiskt inte så kul längre. Nästan så att man bryter ut i gråt för minsta lilla. Vill inte vara gravid längre - vill bli mitt gammla jag igen! Så ställer man sig frågan kommer jag någonsin att se ut som jag gjorde förut? Trodde aldrig att jag skulle börja känna så här som jag gör ibland. Trodde att jag skulle skita blanka fan i vikten och bristningarna som man har fått. Dessvärre gör jag tvärt om! Tänker väldigt ofta på det och undrar vad Viktor fortfarande finner attraktivt med mig. Själv kan jag inte hitta mycket som jag gillar med mig själv och det kommer nya fel varje dag. Så hur ska jag hitta den där självsäkra sidan igen? Kommer den komma tillbaka efter barnet har kommit eller är den förlorad för evigt?

Skulle absolut inte oönska barnet i magen som jag bär på men va fan jag saknar den som jag var innan lite grann. Och jag tror absolut inte att jag är den enda som kan känna sig så här till och från. Vill bara hitta "mig" själv igen!!