Som det står ovan, står starkt fast vid det. Detta var en utav dom värsta kvällarna/nätterna som vi har haft med Tindra hittills. Fick inte stänga ögonen förens klockan var tre på natten. Och innan dess var det bara skrik, gråt och ett evigt vevande med både armar och ben. Ush vad maktlös man känner sig när absolut ingenting fungerar!

Brast själv ut i gråt tillslut. Tröttheten slog till ordentligt och känslan av att vara en usel mamma satte sina spår. Hon som är värdens snällaste och lugnaste, alltid varit så duktig på nätterna. Är en riktig hönsmamma så djupt inom mig så blir jag riktigt ängslig om att nånting ska vara galet. Tänk om hon har tarmvred eller något ännu värre. Mina tankar, mina rädslor kommer ut.

Men samtidigt vet jag orsaken till varför hon är så ledsen och otröstlig. Överstrött så att det skriker om det och då blir allting 10gr värre. Hon får ingen ro i kroppen förens hon däckar. Hur ska jag förhindra att hon blir så övertrött på kvällarna? Vill absolut inte se henne så ledsen igen, jag blir ledsen.

Bilderna har ingenting med inlägget att göra. Prinsessan fick en ny liten kompis till sin lilla samling från mig. Kunde inte låta bli, den var så len och gosig, ett måste att ha i sängen helt enkelt.